Det är verkligen så, att vissa gånger är avståndet för långt. 

Det är ett faktum som blir så väldigt tydligt ibland, 

det här att välja ett liv framför ett annat, 

en person framför alla andra. 

Det är ett eget val,

och ensamheten det ibland för med sig är också självvald, 

men jag kan inte finnas där för någon. 

När en vän lider och det inte går att vara där, 

det känns inte bra. 

Det är stunder som dessa jag hade valt Sverige över Norge. 

Jag vet att det är oräkneliga mil mellan oss just nu, 

men det är det egentligen inte. 

Inte i hjärtat. 

Tänker på dig och hoppas på det bästa.