Är helt slut nu och längtar faktiskt efter en natt med ostörd sömn och få sova ut imorgon. Första kvällen jag är själv på tretton dagar så det var nog behövligt. Har legat och sett på Love in Manhattan och den satte ju igång tårkanalerna kan jag lova. Valde kanske inte rätt film med tanke på min nuvarande sinnesstämning men så har jag ju alltid varit ett fan av heartache 'n pain så den gick rätt in i hjärtat på mig: