Ett simpelt restaurangbesök:

En restaurang.
Ett halt golv.
Det slamrar och brusar skadligt högt från kök och maskiner.
Svetten rinner från kockarnas pannor ner längs med ryggen.

(OBS! Detta är icke ett intro till en vuxenfilm så kan icke avslöja vart svettdropparna hamnar sen eller hur musklerna spelar under kockskjortsan. Beklagar detta å det djupaste).  

Det är kö in, kö ut.
Krossat glas på golvet.
Servitriserna bär sin vikt i glas på brickor och håret sitter klistrat mot ansiktet.
Det är ca hundra grader i kroppstemperatur.

.


Ett sällskap kommer in:

"Vi är 7 personer istället för 4, det går väl bra? Och så är vi en timme för tidiga, men det går väl bra? Vi har två veganer, en vill ha en annan sås och den andra vill ha pasta inte potatis, en tredje vill ha klyftpotatis INTE pommes frites, den fjärde vill ha GI och gärna köttet stekt medium rare plus plus minus två, den femte är allergisk mot fisk och äter inte kött och så går hon på Viktväktarna, hur många poäng är det i såsen, hälsa kocken att det får bara vara åtta poäng inte mer men det går väl bra, vi steker på en träbit här ska du se! Och så har vi två barn, ni knallar iväg och köper McDonalds åt dom va det går väl bra?"


Servitrisen ler, avlider lite inombords.
Framför å det försiktigaste önskemålen till kocken.
Kockens ansiktsfärg övergår i mörklila.
Ådern i pannan bultar med skrämmande intensitet.

Servitrisen ber en tyst bön inom sig;
"don't shoot the messenger".
Tio timmar avklarade.
Tre, kanske och förhoppningsvis, två kvar.


FORTSÄTTNING FÖLJER. 

 Ps. Detta är, som allt annat ur min penna, skrivet med bakomliggande kärlek och värme. Trivs som fisken i vattnet i branschen. Oftast...