Här går livet sin gilla gång (ja jag vet att det är ett löjligt uttryck men det gör ju det).

Jag har äntligen börjat plugget i Norrköping och jag är glad som en gnu.
Kommer bara sista tentan tillbaks med ett bra betyg i fetstil ska jag aldrig, aldrig sätta min fot eller bakdel på Campusbussen igen.

Att ha börjat plugga här gör mig också till klasskamrat med Gelix igen.
Cirkeln sluts igen, så att säga. Back to basics. På gott och ont. Gott för oss, kanske lite ont för övriga...


Jag har även bestämt mig för ett nyårslöfte.
Eller ett januarilöfte då. Men inget sånt där banalt som sluta äta choklad, bli fit till beachen eller nåt annat fjantigt.

Nej, mitt beslut är att år 2013 ska bli året när jag lär mig att sätta ner foten. Jag har alltid trott att jag är bra på att sätta ner foten men på senare tid har jag insett att jag mest är bra på att fly för glatta livet och hoppas att ingen hinner ikapp. Har alltid haft nån bild av att jag skulle vara strong och rakryggad i konflikter, och jag kanske var det förr, men numera är jag en bend over-bitch.


Denna insikt har jag kommit fram genom att:


1. prova på att vara chef.
Det gick ju käpprätt ner till den varma platsen man hamnar på om man inte har gjort sig förtjänt av himmelriket. Jag kunde inte ryta ifrån för fem öre.

2. komma på mig själv med att undvika att konfronteras med en person jag egentligen skulle vilja konfrontera ski... jagmenarjärnspikar ur.

3. kunna räkna åtminstone på en hand antalet gånger jag dragit mig ur något utan förklaring och bara väntat på att det ska blow over och rinna ut i sanden.



Det känns ju liksom som att enough is enough. Nu ska jag ta tillbaka min auktoritet, banne mig.