Nya, fina skor i all ära men det är nåt alldeles speciellt och helt makalöst underbart med gamla utslitna Converse. Det är som en spa-behandling för stackars trötta fötter. Mamma sa SLÄNG UT DOM DÄR NU. Jag och skorna såg på henne med sårad hundvalpsblick.
Jag kan aldrig kasta nånting. När jag var barn grinade jag när mamma och pappa slängde ut julgranen i typ februari för att jag tyckte synd om den som måste stå ute och frysa helt ensam. Nu kan jag inte kasta gamla skor.
Jag MÅSTE få lite normalt perspektiv på saker och ting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar