Sådär, då har man upplevt den turkiska sjukvården igen. Alltid lika trevligt att sitta på ett kalt rum på natten med en läkare som inte direkt skulle få MVG i engelska och en lärling som gräver runt i armen med en nål och försöker hitta venen att sticka i samtidigt som han sneglar över skuldran och söker efter en godkännande nick från läkren om att han i alla fall gjort det in kind of the right way...

Men hade vi haft kamera här i huset hade denna natts incidenter helt klart blivit en av dom mest sedda på Youtube. Jag mår inte prima direkt och vaknar och går på toaletten. Kommer ut och möts av en svag röst från en av guiderna, vi kan kalla henne A för ja, namnet börjar på det, som börjat spy kraftigt och jag ska försöka hjälpa henne för att det är mer synd om henne. Medan vi diskuterar huruvida hon må till läkare eller ej begynner jag å bli riktigt dizzy och inser att jag är på väg att dala ner på golvet, jag prövar att gå mot mitt rum för att lägga mig men så försvinner dörren medan jag svimmar och jag ramlar rätt in i rummet, rakt in i sänggaveln och sängen åker över halva rummet. A kommer springandes efter och ska hjälpa mig men bevegelsen blir för mycket för henne så hon sätter igång och kasta opp igen.

Där ligger vi bägge två på golvet, och pratar med sjukhuset som tar god tid på sig att väcka engelskakunskaperna, sen kommer en bil och hämtar oss och ser på oss och frågar "which one of you is sick..?" och vi bara "uhm, both. Who do you wish to start with?"

Denna dag har mest bestått av att försöka finna ut av vad medicinen innehåller och att dricka vatten med antibiotikapulver i.

Slut på rapport från det underbara livet i solen.