Då är klockan 02:00, alltså är mitt egentligen övertrötta jag plötsligt superalert och vill springa halvmilen eller städa hela lägenheten. Bara för att jag inte kan förmå mig att bara sitta och se i väggen halva natten. Glögg med balkongdörrn öppen inatt, trött på alla mail & koder, jag vill ha dig här på riktigt inatt & suga liv ur din halspulsåder, etc etc. Lasse never fails.

Det känns inte så förvånande att ha fyllt 23, snarare förvirrande eftersom jag sagt ganska länge att jag är 23. Tydligen har min kontakt med mig själv varit så svag i det sista att jag förstod min egen ålder fel. 

Har dessutom haft den mest anti-klimax:ade födelsedagen i mitt liv. Planen var att ha i alla fall ett litet firande med de närmsta men det vackra rosakantade molnet skingrades ju fort för självklart, selvfølgelig, of course fick jag inte alls gå hem från jobb utan dagen blev istället ca 15 timmar lång. Det var ju inte heller så förvånande. 

Borde köpa ett helt lager kamomillte, kanske. Alternativt köpa en hammare och slå mig själv i pannan hårt nog för att slockna. Men... hungrig, törstig. Damm på golvet. Se på serie. Laga te. Mailen. För kallt, för varmt. Det finns ett ord för vad jag lider av

men jag har glömt det nu

det där att komma på för sent vad man borde sagt och

du vet hur det känns, det vet väl jag

jag har känt det, jag är van

och jag borde sagt igår vad jag kom på häromdan