Det känns så snett att man kan bo nånstans och ha ett liv där och sen helt plötsligt har man inte det längre. Och vad som var en typisk dag i Haugesund för mig och dom jag kände är fortfarande typiska dagar för dom fast jag är inte med längre. Och där fortsätter det som vanligt fast det är så avlägset för mig, som om jag aldrig var del av det trots att jag ännu inte riktigt har fått in i huvudet att jag inte ska tillbaka. Saknar allt och inget från Haugesund idag sådär att jag bara vill dra nåt gammalt över mig. Det är visserligen en småby och det regnade och blåste var och varannan dag och ölen var skamligt dyr men Norrköping är som chokladen med likörfyllning i Aladdin-asken som man tar för att man tror det är nougatfyllning. Jag ska aldrig mer vara på en plats så länge att den hinner lämna en tomhet efter sig.