lördag 10 september 2011

it ain't me, babe, it ain't me you're lookin' for, babe

Cash is king. Tänk om man hade levt under hans storhetstid. Pappa bara suckar åt mig men det är ett konstaterat faktum, ingen kunde gissat att jag bär på hans gener när det kommer till musiksmak.

Nu kom min SJ-biljett på sms. Vill inte åka härifrån imorgon, men måste jag så är inte tåg fel. Älskar att åka tåg. Alla dom bästa insikterna kommer till en när man åker tåg. Jag skulle åka tåg världen runt hellre än att någonsin sätta min fot på ett flyg. Det är något harmoniskt över tåg. Trygga, raka spår, bestämda stopp och tydliga mål. För mig har det ungefär samma effekt som om jag skulle svälja en handfull Prozac.

Tåg står för allt jag inte är. Jag har aldrig haft några tydliga mål. Har velat ting, men alltid en miljon ting på samma gång och det är en helt annan sak än att faktiskt veta var man vill hamna när man är färdig med allt velande och vimsande. Just nu kunde jag tänkt mig att bara sätta mig på ett tåg och sitta kvar till slutstationen. Bara fast forward alla stopp på vägen. Sluta irra omkring. Slippa tänka fyratusen tankar på en och samma gång. Tänka en vettig, givande tanke och sätta den på print.

Kunde kanske ge ut en bok:
"Att irra omkring planlöst -
konsten att vara obeslutsam"
skulle den heta.

Inga kommentarer: