Fredagkvällar då man inte går ut, eller för den delen ägnar sig åt noen annan form av socialt umgänge, slutar oundvikligen med att man börjar tänka. Och det är aldrig bra att börja tänka. Mitt motto är ungefär "gå på, gå på, gå på och går du in i väggen får du ta och samla ihop bitarna i en säck och fortsätta gå". Nu känns det lite som att jag har skavsår på hela fötterna och ändå fortsätter gå i high heels.
Och jag gör det inte bra. Jag är en kris på höga klackar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar