Det här med att bestämma sig, då. Jag lider av enorm beslutsångest. Eller inte beslutsångest kanske, men ovilja att ta beslut. Jag vill helst bara trampa på och låta besluten besluta sig själva. Funkar inte riktigt så, jag vet. Fick jag som jag ville skulle jag inte ens bestämma min egen middagsmat för livsmedlen skulle hoppa ner i kundvagnen av sig själva och rada upp sig på köksbänken.

Jag vet att logiken och andra faktorer, så som att säga upp lägenhet och i alla fall så smått börja söka efter ny är ganska högaktuellt om det är till augusti vi snackar. Vet också att jag kommer sitta där på min resväska utan boende i höst och vara skapligt irriterad på mig själv för att jag inte fick arslet ur vagnen tidigare. Men kan inte för mitt liv ta ett beslut om vart jag ska.

Gillar inte beslut, för beslut leder till what ifs och så börjar jag analysera vad jag kan gå miste om ifall jag väljer si eller så.

Jag har också en äsch-det-fixar-sig-attityd som säkert är ganska enerverande för folk i min närhet. För det fixar sig alltid för mig även om jag inte förtjänar det.

Kul att man har en så stabil personlighet.