Jag är, som de flesta som känner mig vet, ganska så talför. Om vi ska använda ett snällt ord. En ganska verbal person. Och är det något jag brukar ha så är det svar på tal. Alltså, jag snubblar liksom till och med över mina egna ord för att jag är så ivrig att komma med punchlines jämt. SÅ talför är jag.
Så är jag väl kanske lite, lite, aningens teaterapa också. Lite klassens clown, fast på ett charmigt vis. Vill jag tro, i alla fall. Om så icke är fallet vänligen håll mig lyckligt ovetande.
Men så kommer det stunder då man möter nån som ifrågasätter en lite, som frågar om saker på ett vis som gör att jag måste svara ärligt och uppriktigt och inte kan skoja mig runt och så genomgår jag en förvandling till stammande idiot på två sekunder.
Scenariot utspelar sig ungefär såhär:
1. pratar osammanhängande och gärna om helt irrelevanta saker.
2. börjar pilla med håret på ett närmast besatt vis för att ha någonstans att göra av händerna.
3. irrar med blicken alternativt skrattar åt ingenting.
Jag måste utveckla min seriösa sida lite, tror jag bestämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar