Jag är så förvirrad i språket att jag inte fattar att folk är svenskar när dom pratar med mig. Ikväll satt det två män i restaurangen som jag serverade och pratade med i två timmar ca. När dom reser sig för att gå och säger hejdå till mig fattar jag att dom snackat svenska hela tiden och förmodligen inte fattat ett dugg av alla haugesundska ord jag slängt omkring mig hela kvällen. När inte ens resten av Norges befolkning gör det är det ju inte så troligt att två stackars turistande svenskar gjorde det.

Jag kan inte skriva normalt utan att jag må tänka på stavning och vilket ord jag ska använda. Känner det lite som att jag drabbats av någon sorts personlighetsklyvning. Schizofreni light, typ.

Herregud, jag har blivit en sån där jobbig person som flyttar och blir för märkvärdig för att minnas var den kommer ifrån och som kommer hem och bara irriterar livet ur sina nära och kära.