Jag måste finna mig någon sorts större intresse. Gärna något som min närapå icke-existerande ekonomiska budget kan klara av.

Det blev för mig väldigt tydligt igår. Scenariot utspelade sig ungefär såhär:
Jag går in till min chef (som jag istället för att se som chef egentligen hellre tolkar som någon jag ska vräka ur mig ogenomtänkta, IQ-befriade kommentarer till sju gånger om dagen, men that's a different story) och luftar mina tankar.

Jag: Nu har det varit sju beställningar på entrecote på en halvtimme. Ibland beställer alla gäster sånt, och ibland beställer liksom alla burgare istället. Det är lite intressant.
Han: Syns du det är intressant?
Jag: Ja... eller... lite?
Han: Jenny, du må finna dig en hobby.
Jag: Jag har ju...
Han: INTE se på serier.
Jag: Träna, då?
Han: Det är tydligvis inte nog. Du må finna dig en till hobby.