Tror att gårkvällen innehöll allt en kväll kan innehålla. Idag balanserar jag på gravens rand. Misstänker faktiskt starkt att jag är döende. Men det är priset man får betala för att känna att man lever. No pain, no gain. Synd bara att Norrköping gått ner sig så mycket att inte ens Karateklubben är bra längre. Plågsamt dålig musik. Nu är jag kanske en aning kräsen i min musiksmak, till exempel får "moves like Jagger, mo-o-ooo-oo-ves like Jagger" mig att på allvar överväga att enda mitt liv, men den går ju i alla fall att dansa till. Igår var det liksom robotdans meets katt som blir mördad.

Jag har en cementblandare i huvudet.