Jag har utvecklat ett nära band till munk-musik, tydligen.
Jag har lyssnat på denna och andra covers i flera veckor nu och börjar fundera på om jag är på väg att bli religiös. Såhär står det på Wikipedia: 

"Gregoriansk sång är en enstämmig, rytmiskt fri, ursprungligen oackompanjerad liturgisk sång inom den romersk-katolska kyrkan och som uppkallades efter påven Gregorius den store (590-604). Gregoriansk sång är officiell musik inom den katolska kyrkans romerska rit. Gregoriansk sång sjungs traditionellt av mans- och gosskörer i kyrkorna, eller av kvinnor och män i klosterordnar. Den är vanligt förekommande i den tridentinska mässan av katoliker".

Det är väl bara att omfamna sitt nya andliga jag, då.
Hade väl inte förväntat mig att såhär på mitt tjugofjärde år börja känna en dragning mot att gå i kloster men det finns ju sämre vägar att vika in på. Jag har aldrig känt mig så andlig som nu. Den här musiken går verkligen hand i hand med vad min mamma säger att jag använder min tid till: sitta på spikmattan och gråta över världens orättvisor.

Med den här musiken kan jag uppnå storslagna saker, det känner jag på mig.
Med min nya munk-playlist är jag ett steg närmare en karriär som erkänd konstnär.