Min familj är väl ganska traditionell, eller på en lagom nivå. Men ibland tror jag att mina föräldrar är lite väl moderniserade. Ska inte ens gamla föräldrar sitta tyst och stilla i soffan på julafton och mest humma litegrann och sucka välbelåtet åt julklassikerna på TV? Inte i min familj. I min familj ser det ut såhär:

Familjen ser på Astrid Lindgrens jul, scenen där alla barn i byn går mot Pippis hus med facklor. De tågar på rad och det är god gärning, barns oförstörda själar och julig välvilja över hela grejen. Då tycker mina föräldrar det är dags att göra modern parodi av Pippi och hennes goda vänner.

Pappa: höhö... instagram-massaker?
Mamma: flashmob... hehe...

Min syster är den enda som verkligen står på sig och anser att man ska se Kalle Anka, Svensson Svensson etc etc etc.
Hon försöker verkligen, gör sitt bästa för julstämningen. Jag går ut när Kalle Anka börjar för jag ORKAR. INTE. EN. GÅNG. TILL.

Jag VET att det är tradition och jag VET att "man ska titta" men jag orkar inte med Kalles hesa obegripliga kvackande som skär i trumhinnorna, mössens hysteriska pipande i sången där man heller inte hör vad de säger och särskilt orkar jag inte med arapapapapadia-fågeln. Jag har inga åsikter sprungna ur vare sig genus, religions eller etnicitetsperspektiv, jag tycker helt enkelt man kan slopa Kalle Ankas Jul för att DET ÄR INTE ROLIGT LÄNGRE.

Man får inte skriva så, misstänker jag. Men det är ju inte roligt längre.