OBS! Innan jag påbörjar detta inlägg som kommer gå i negativitetens tecken,
 vill jag bara påpeka att jag har fina nära och kära, tak över huvudet, kylskåpet fullt
och är tacksam över all kärlek i mitt liv -
detta så att ingen tror att jag inte uppskattar allt som är bra och så att ni är medvetna om att jag förstår att jag har ett bra liv.

Men allt är relativt, mina vänner.
Och just nu är min enda impuls att dra täcket över mig, stanna i sängen och helt enkelt gå i ide i väntan på bättre tider.
Jag minns inte när jag kände mig såhär ynklig sist och jag håller på att krevera av tandvärk.
Mina hormoner beter sig som om jag var gravid x 5 och vattenkranen går inte att stänga, det vill säga mina tårkanaler går inte att stänga av.
Vore det ett alternativ att ligga i fosterställning och gråta bittra tårar i tre dagar skulle jag utan tvekan göra det.

Inte ens min holly jolly-julplaylist hjälper.
Den bara hånar mig med sina glada utrop över julens alla glädjeämnen och lussebullarna möglar bort för jag kan inte äta dom.
Det gör ont när jag försöker skratta.

Newsflash: trötthet + smärta = motivationen som bortblåst.

Slog man upp mig i en ordlista nu skulle synonymerna vara: trött, blek, hungrig, värk, värktabletter, hormoner, ynklig, gnällig, missnöjd, tjurig, svårhanterad, gråtmild, sömn, säng.