Hej bloggen!

Här sitter jag och obeslutsamheten hand i hand bland kartonger och dammråttor. Jag är nojig deluxe, går all in med schizofrena tankegånger atm (=at the moment, man är la cybermodern) och bara kommer INGENSTANS. Tar två steg fram sen tar jag ett bak, ett fram två tillbaka och bara hey, NÄMEN KOLLA, RUTA ETT, förvånad? Nja. Det känns lite som att jag borde förses med tvångströja och matad med lugnande piller i ett vitt rum med låst dörr.

Igår bestämde jag mig, sen ångrade jag mig och hyperventilerade lite halva natten i riktig "jag-vill-inte-jag-vi-hi-hi-hill-inte"-anda.

Vill ha kakan och äta den. Alternativt veta säkert att det är en kaka som kommer vara god och inte bara lockar och ser god ut nu men inte är det sen.

Stanna tiden, jag vill gå av.