Idag föll ett par pusselbitar på plats och överproduktiv som man är fixar man allt på en gång. Har tagit det stora, viktiga steget att teckna svenskt mobilabonnemang. Det var liksom synonymt med att tacka av Norge. Det börjar få fäste i mitt huvud nu att tiden i Haugesund var kanske min bästa tid, men nånstans måste allt bli ett kapitel in the past. Alla pusselbitar får inte plats. Jag har inte tillnärmelsevis lika mycket kvar i Norge som jag har hunnit återskaffa mig här. It is time to let go, om en säger.
Nu ska jag börja plugga igen vilket känns osannolikt i sig, men nånstans vet jag ju att detta med lärande är rätt spår för mig. Kan med handen på hjärtat (klishé, jag vet) säga att jag nog inte kan komma på nåt annat som ger mig samma betydelsefulla känsla. Om jag är redo? Är man nånsin redo? Jag är i alla fall redo för nya utmaningar.
Andra känslor börja pussla in sig också och när man väl har slutat försöka trycka igen dörren inser man att de kanske är ganska välkomna ändå. Jag vill må bra i nåt, jag vill ha lite av det där lugna. Jag har blivit blödig. Oh Lord have mercy on me, jag börjar ju snart med Facebook-hjärtan.
Men, Gud så skönt att kunna andas ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar