Jag har drabbats av den kanske värsta kvinnorelaterade värken i mitt liv. Nu pratar vi inte lite PMS-problem eller chokladcravings här, utan jag tror verkligen mina inre organ håller på att falla i bitar alternativt implodera. Jag är övertygad om att detta går att jämföra med en pungspark. Det är inte humant att känna sån här plåga i vad det nu är för kvinnliga organ det är som gör ont.

Såna här tillfällen förstår jag inte vad jag ska med livmoder och äggstockar till. Ska de bråka kunde det väl åtminstone varit för att det skulle komma en gullig liten unge till slut men det ska det ju inte så nu är det ju verkligen pain but no gain. Såna här tillfällen önskar jag verkligen jag vore man, åh vad jag önskar jag vore man. Då skulle jag bara varit på mitt fysiskt krävande svettiga oljiga manliga jobb och hällt i mig första morgonkaffen nu men det gör jag ju inte eftersom naturen ordnat det så fint för oss kvinnor.

Nåt mer produktivt än svälja panodil lär jag ju inte få gjort idag. Oh the pain! Gud förbarma dig.